Jag kämpar på!
Hej, hur mår ni?
Idag är det "ögon i kors tröttheten" ett faktum. Min kropp har ju infört vakennätter, sjukt onödigt och påfrestande. Hag hoppas att jag snart kommer in i de gamla sovrutinerna. Men även fast kroppen säger vila så är mitt psyke starkare, men erkänner att jag fick stålsätta mig för att komma runt de 30 minuterna.💦 men jag gjorde det! ✌ och det är jag stolt över. *klapp på axeln till mig själv. Nu är det inte många dagar kvar till jag ska träffa överläkaren på kliniken och hon ska gå igenom mina senaste provsvar och hur allt ligger till, och (OM!) dom ser nått konkret och går vidare med det så jag får rätt behandling och medicin. Annars fortsätter väl felsökandet. Jag lägger hela mitt liv i hennes händer och blottar min själ och håller en tumme till att hon kan hjälpa mig. För att få må såhär varje dag är inte värdigt. Jag vill komma på fötter och jag vill få kroppen, orken, flåset och glädjeruset. Kunna leva och träna som normalt.
Nu middag följt av dusch och familjemys. Puss
